Om att våga synas just sådan man är

Nuori istuu yksin kiviaidalla
Om du inte har läst Tove Jansons ”Det osynliga barnet” kan jag verkligen rekommendera den berättelsen för dig. För mig har den historien satt ord på hur jag många gånger kände mig då jag växte upp med en mamma och pappa som båda två missbrukade alkohol.
 
Jag kände mig ofta osäker, ensam och ledsen. Nu då jag är vuxen inser jag att jag väldigt ofta var rädd. Men det var så vanligt för mig att vara rädd att jag knappt märkte det. Istället hade jag ofta ont i magen. Eftersom mina föräldrar hade så många egna problem och försökte glömma dem med att bli berusade fanns det ingen där hemma som tröstade mig. Därför valde jag att gömma alla mina känslor och bli osynlig. Så gjorde också Ninni i ”Det osynliga barnet”.
 
Om du vill kan du lyssna på historien.
 
Berättelsen handlar om Ninni som blivit osynlig för att hon inte vågat visa sig. Ninni har bott hos en tant som skrämt henne med att säga saker som är kritiska och ironiska. Men då hon flyttar in hos muminfamiljen blir hon dag för dag allt tryggare och börjar sakta men säkert att synas. Då hon kommer till Muminfamiljen har hon en bjällra som hänger runt halsen. Det har hon för att man skall höra var hon är. Ju tryggare Ninni blir, desto mer av henne blir synligt. Och snart är hon så trygg att hon vågar visa allt utan sitt ansikte. Det är först då hon blir arg på muminpappan och biter honom i svansen som också ansiktet kommer fram. Då har hon vågat visa alla känslor, t.o.m. sin ilska.
 
Om du har en mamma eller pappa (eller någon annan som är dig nära) som ibland eller ofta dricker alkohol är det möjligt att du också väljer att hålla inne med dina känslor. Vi blir inte alla osynliga som Ninni då vi håller tillbaka våra känslor. Somliga av oss döljer våra känslor med att t.ex. vara arga och bråkiga. Men det vi verkligen känner, innerst inne, kommer inte fram om vi döljer det med skrik och bråk.
 
Många som dricker döljer det för omgivningen. Det är jobbigt att vara nära någon som dricker för mycket och samtidigt förnekar det. Om man t.ex. är ledsen blir det ju svårt att säga ”Jag är ledsen för att du dricker” åt någon som döljer sitt missbruk. Det är inte ovanligt att den som missbrukar då svarar något i stil med: ”Äsh, du överreagerar. Jag har ju bara druckit en öl.” Det är ju samma sak som att säga: ”Du har fel jag dricker inte alls och det är inget problem”. Och vad skall man då göra med all sin ledsenhet. Man kan ju också bli arg på den som dricker. Men det är svårt att vara arg på någon som säger: ”Jag har inget alkoholproblem”.
 
För mig tog det väldigt länge innan jag förstod att min mammas och pappas alkoholmissbruk gjorde mig rädd, ledsen och arg. Jag tror att det tog så länge för att jag inte hade någon att dela mina känslor med. Jag vågade inte säga åt någon hur jag kände mig. Jag vågade helt enkelt inte vara synlig. Det gjorde mig ensam. Därför är sådana forum som Varjomaailma en hjärtesak för mig. Jag tycker att något av det viktigaste som finns är att vi inte skall behöva gå omkring och känna oss ensamma.
 
Idag förstår jag att jag skämdes över mina känslor för att jag trodde att det är fel att känna sig osäker och rädd. Men så är det naturligtvis inte. Att känna är faktiskt förutsättningen för att vi skall veta vad vi vill och vad vi behöver. 
 
Forskning som gjorts i Finland påvisar att så mycket som vart fjärde barn vuxit upp med föräldrar som missbrukat alkohol. Du kan tänka dig hur det då ser ut i din skola eller då du åker metro, tåg eller buss. Du kan faktiskt räkna med att en fjärdedel av dem som sitter i samma tåg som du har en förälder eller närstående som har alkoholproblem.
 
De goda nyheterna är att Varjomaailma är en samlingsplats för dig och andra som lever med en mamma eller pappa (eller annan närstående) som dricker. Du behöver inte göra dig osynlig. Här kan du synas just så mycket som du vill och behöver. Mitt allra varmaste välkommen! 
 
I Varjomaailma hålls det nätkamratstödgrupper för ungdomar som är oroliga över sina närmaste vuxnas alkoholdrickande. Första svenkspråkiga Varjogrupp för ungdomar i 13-17 års ålder påbörjas under hösten 2018. Anmäl dig nu!
 
 
Maria
 
Skribenten jobbar på Barnavårdsföreningen som sakkunnig inom barn- och familjearbete.
 

Kommentoi